On my mind

Nej, det är inte jag som sitter och slår huvudet i väggen såhär på nattkvisten. Det bara känns så inuti.. huvudvärk ajaj. Men jag är på jobbet och än är det nårga timmar kvar så jag får bita ihop och göra det bästa av situationen. Och det gör jag genom att dricka vaniljte och lyssna på nostalgi-musik.
Musiken skulle flyta på bättre om min internetuppkoppling var något stabilare än just nu, men de små pauserna ger tid till extra reflektion...eller irritation, vilket man vill.

Men är inte spotify en helt fantastisk grej?
Och tänk att musik kan framkalla sådan känslostormar, minnen, aaah. På ett ackord flyger jag tillbaka 10 år i tiden, vi var alla en gång där..

Jag har haft så mycket att fundera på de senaste dagarna så jag har inte fått något vetigt gjort, känns det som. Det ironiska är att de flesta tankar har varit just såna där "få det gjort och fixa" tankar, som då har kammat noll. Det positiva är att jag nu är laddad.. och förberedd.. välplanerad.. yes!


Jag kan inte hjälpa att jag tänker på det varje dag, jag vill så mycket! Men jag vet inte i vilken ordning, jag vet inte vilken tid som är den rätta.. Ofta är det en händelse som banar väg för massa andra, vilken ska vara utlösande? Måste jag välja, tänk om det inte blir bra? Har det redan skett? Har jag fått mitt tecken..?