17 februari


Det är väl bara att konstatera, jag är en ytterst sporadisk bloggare. Man kan lätt tro att det beror på mitt extremt upptagna och effektiva liv, ni får gärna fortsätta tro att så är fallet.
Men så länge det finns liv finns det hopp!

Sen sist då...

W har det enligt uppgift bra hos sin nya familj, jag har inte besökt dem än.
Det blev nytt år och ännu är jag inte helt inkörd på detta.
Lillasyster flyttade hastigt och lustigt 100 mil bort för att studera, i sisådär 5 år.
Jag och O åkte i gott sällskap till Dubai för en veckas avkoppling, hur skönt somhelst!
Vardagen flöt på och jag trodde hur naivt det än må låta att våren var på gång så smått. Jag stod bland hallonbuskarna och drömde om ett växthus, egenodlad sallad, örter och nyskördade tomater..
Tjii fick jag, då vintern kom tillbaka med besked. Nu har jag beställt nya vinterskor och gör mitt bästa för att gilla läget.
Jag fick för mig att göra en lista på vad som ska ske på bygget innan det kan klassas som "klart". Den listan är nu bortslarvad med flit...
Födelsedagarna avlöste varandra och detta ledde till både mer och mindre lyckade tårtbak. Bakning är för övrigt min nya lycka, jag har långa listor med gott som ska tillverkas men frågan är vem som ska äta upp allt? Jag kanske borde införa fler kafferep i vardagen?
Jag har börjat trappa ner så smått på jobbet, förbereder mig nog omedvetet för den kommande "ledigheten". Eller nya vardagen är nog bättre att säga, hur väl man nu ska kunna förbereda sig på det.

Som ni märker, så händer det inte överdrivet mycket när man ska göra en sammanställning på det här viset. Men idag är jag lite extra glad för min nya mössa med tofs!

Nu ska jag ta den sista tuggan kladdkaka och bege mig mot jobbet. Det ryktas om ett färdiglagt golv när jag kommer hem ikväll...






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0